Ett motto som jag började använda mig av för lite mer än ett år sedan var "Låt barnet i dig komma fram". Jag märkte att det hade många fördelar när det gäller kampen mot de mörka tankarna. Barnet i mig är ju inte rädd för att misslyckas, ser inte meningen i att kämpa i onödan för att göra andra nöjda och så har hon en livlig fantasi som gör det lättare att drömma.

Att låta barnet i mig komma fram har hjälpt mig i många lägen, men en balans måste man såklart kanske hålla det på. Ett tag gick det så långt att jag i princip trodde att jag verkligen var ett barn igen och började leva som om jag vore 10 år. Kunde nästan få för mig att farmor och farfar levde och att jag skulle åka till dem och hälsa på och ibland kände jag ett sug efter att ta fram barbiedockorna, eller gå till lekparken etc.

Lite kul på ett sätt, mindre bra på ett annat antar jag. Jag vill ju kunna acceptera att jag faktiskt inte är ett barn längre och att den tiden aldrig kommer tillbaka hur mycket man än vill. Mycket har förändrats och jag har sett mer av världen nu vilket gör att jag aldrig kommer tänka på samma sätt. Men så är det ju i princip för alla som växer upp och behöver inte enbart vara något negativt (även om man ofta känner att barndomen var så mycket lättare - fast den troligen inte ens var det). 

Men i vissa stunder tar jag fram barnet inom mig, bl.a har det varit en bra metod mot ätstörningstankarna. Eftersom jag i grund och botten inte är rädd för mat eller har kroppsnoja, det är bara en del av mig som vuxit fram p.g.a olika händelser men som kanske kan övervinnas av barnets självsäkerhet. För någonstans borde ju ändå den självsäkerheten finnas kvar och åter kunna växa sig större.

Idag har jag känt mig lite piggare i alla fall. Fortfarande trött men i alla fall orkat stå på benen och träna till och med. Dagen har gått fort och imorgon har redan halva veckan gått. Snart är det väl vinter om det ska gå i den här takten..

Jaja, om regnet vill försvinna ska jag försöka njuta mer av den sommar som förhoppningsvis väntar. Längtar så mycket efter att få sitta på min bänk i parken och sola på lunchrasten..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.     Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i ...

Semester är härliga tider, men också jobbiga ibland för en grubblare och stundtals perfektionist som jag. Vad ska man göra av all den lediga tid som man nu äntligen har? Hur ska man göra för att inte slösa bort dem? Borde jag inte nu passa på att gör...

Om ett par veckor, när jag förhoppningsvis sitter framför terapeuten tänker jag inte låtsas som att tvångstankarna om droppande kranar, olåsta dörrar, ej avstängda spisplattor m.m. är mitt största problem. Även om vi på telefon kom överens om att KBT...

Kärleken, kärleken.. Ibland förstår jag mig inte på honom. Vem är han? Vad är jag för honom? Ljuger han för mig eller är allt bara ett sammanträffande..? Och varför säger jag inget utan står bara tyst och låtsas som ingenting!!? -.-   Ja, ibland ...

Många minnen dyker upp hos mig så här års, konstiga minnen. För det var nämligen vid den här tiden för fyra år sedan som allting började att triggas igång. Fast det visste jag inte då. Jag förstod inte vilket helvete det som jag gett mig in på skulle...