Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.

Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i en annan. Och vad jag än inte gör, missar jag något. Men kanske upplever något annat. Idag är vad det är, vad känner mitt hjärta för att göra nu?

Ibland måste jag påminna mig själv om fördelarna med att inte vara perfekt, men ofta känns det också skönt att inte vara det. Samtidigt som jag inte heller vill skämmas över det som andra kanske anser är ”perfekt” hos mig, eller vara rädd för att vara glad över mina bra sidor.

Snart är semestern slut. Eller ja, en vecka kvar är det ju i alla fall men det känns som att den kommer att gå fort. På ett sätt börjar jag nästan längta efter hösten, på samma sätt som jag kunde längta efter att få början skolan igen när sommarlovet pågått en längre tid. Man börjar längta efter de där vardagliga rutinerna igen. Dock vet jag att jag bara efter en dag på jobbet kommer börja längta tillbaka till semestern igen, hehe. Då sovmorgnar, att inte vara styrd av ett schema, sena filmkvällar osv kommer kännas som ett minne blott.

Imorgon ska jag göra en tredagarstur till Östergötland med Anki och Bea, så det blir väl det sista ”speciella” jag gör den här ledigheten om vi ska prata utflykter alltså. Andra smått minnesvärda saker som jag gjort sedan sist jag skrev:

Varit på dagsutflykt till Malmköping och ställen runt om,

grillat,

varit på Grönan med syrrorna (hann dock bara ta bild på gubben utanför Blå porten innan mobilbatteriet tog slut), detta år vågade jag till och med åka Kvasten!

och ikväll kommer syrran (Bea) hit. Jag har varit hus/kattvakt ensam under en vecka nu (mamma och pappa har varit bortresta och kommer hem imorgon) så blir trevligt med lite sällskap. Ska åka och hämta henne vid stationen strax och sedan åker vi och äter middag hos Anki (skönt att slippa bestämma mat själv måste jag medge) och planerar inför den lilla resan imorgon.