Ibland undrar jag varför jag utsätter mig själv för allt det här. Varför jag aldrig kan tillåta mig själv att fullkomligt slappna av, knappt ens när jag sover. 

Vad är livet värt om man ständigt ska gå omrking och sträva efter någon slags... perfektion? Nej, jag vet inte om det handlar om det egentligen. Det är nog mer än rädsla för att misslyckas. För att göra fel och för hur det ska sluta. Det är ju ett mönster som jag hållt på med i så pass många år nu, det är inte så lätt att bara bryta.

Nu får det vara slut på träningstvång för den här veckan, hoppas jag i alla fall. Åker ju till Småland imorgon och så länge jag är hemifrån kommer det nog gå bra, men jag är rädd för hur det blir när jag kommer hem på söndagen. Direkt kanske tankarna hoppar på mig igen..

Nåja. Det problemet får jag ta då. Nu ska jag försöka att ha en lugn helg. Bara träna lite lätt om syrran gör det (vi ska bo på ett hotell där det finns bad, gym, relax m.m) Inte tvinga mig till en massa promenader jag inte har lust med utan bara göra det jag känner för. Njuta av god mat och kanske lyckas ta årets första glass (herregud har jag inte gjort det än?) utan att få ångest eller hetsätningsattack efteråt. Bara vara den jag är utan all den här skiten.

Jag hoppas verkligen på en lugn och fin helg. 

Nu måste jag sova, vill inte vara mer sömnig än vad jag kommer vara då det blir en lång dag imorgon. Måste säga att det känns skönt att det inte finns någon träning inplanerad.

Natti.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.     Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i ...

Semester är härliga tider, men också jobbiga ibland för en grubblare och stundtals perfektionist som jag. Vad ska man göra av all den lediga tid som man nu äntligen har? Hur ska man göra för att inte slösa bort dem? Borde jag inte nu passa på att gör...

Om ett par veckor, när jag förhoppningsvis sitter framför terapeuten tänker jag inte låtsas som att tvångstankarna om droppande kranar, olåsta dörrar, ej avstängda spisplattor m.m. är mitt största problem. Även om vi på telefon kom överens om att KBT...

Kärleken, kärleken.. Ibland förstår jag mig inte på honom. Vem är han? Vad är jag för honom? Ljuger han för mig eller är allt bara ett sammanträffande..? Och varför säger jag inget utan står bara tyst och låtsas som ingenting!!? -.-   Ja, ibland ...

Många minnen dyker upp hos mig så här års, konstiga minnen. För det var nämligen vid den här tiden för fyra år sedan som allting började att triggas igång. Fast det visste jag inte då. Jag förstod inte vilket helvete det som jag gett mig in på skulle...