Ibland känns det bara så tungt. Som att meningen inte är att jag ska vara här. Som att meningen är att jag bara ska försvinna härifrån så fort som möjligt innan jag skadar fler än jag redan gör och har gjort.

För det är precis så det känns. Som att jag gör illa hela världen bara genom att existera. Som att varenda handling jag gör påverkar alla negativt. Varenda sak jag äter, allting som jag tar i. Allt gör någon illa på något sätt.

Alla andra är vackra och värdefulla och förtjänar ett bra liv, men inte jag. Jag är bara ful, sämst på allt och kan inte göra någonting rätt. Jag tillhör inte denna värld ochh borde inte få leva. Vad har jag gjort för att förtjäna det?

Precis så här känns det just nu. Allting gör ont och jag känner mig så ensam. Ensam med mitt tvång. Tänker på allt som jag kommer utsätta mig själv för nu efter att jag slutat jobbet. Vågar knappt gå härifrån. 

Först gymmet fast jag redan tränat en gång idag. Och efter det måste jag promenera. Kommer få panik annars. Och allt smuts jag plötsligt kommer se i lägenheten och tvinga mig själv att torka upp, trots att jag storstädade igår. Hur mycket jag kommer springa och tvätta mig och aldrig känna mig ren. 

Varenda dag är i princip så här och idag är ännu värre eftersom det är fredag. För fredagar betyder vila och då måste jag göra mer saker, annars förtjänar jag inte vilan (jag förtjänar det egentligen inte över huvud taget). 

De senaste fredagarna har jag spenderat med vänner eller familj, och det är är min första ensamma fredag på länge. Desto mer panik får jag, och en stor anledning är väl maten. Nu måste jag ju bestämma den själv. Är så rädd för att tappa kontrollen. 

En helvetesfredag är vad det kommer att bli. Egentligen vill jag bara gå hem och spela på mitt piano just nu, men det kommer jag inte att kunna göra förrän jag har gjort allt det här. 

Men då kommer klockan redan hunnit bli 23..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.     Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i ...

Semester är härliga tider, men också jobbiga ibland för en grubblare och stundtals perfektionist som jag. Vad ska man göra av all den lediga tid som man nu äntligen har? Hur ska man göra för att inte slösa bort dem? Borde jag inte nu passa på att gör...

Om ett par veckor, när jag förhoppningsvis sitter framför terapeuten tänker jag inte låtsas som att tvångstankarna om droppande kranar, olåsta dörrar, ej avstängda spisplattor m.m. är mitt största problem. Även om vi på telefon kom överens om att KBT...

Kärleken, kärleken.. Ibland förstår jag mig inte på honom. Vem är han? Vad är jag för honom? Ljuger han för mig eller är allt bara ett sammanträffande..? Och varför säger jag inget utan står bara tyst och låtsas som ingenting!!? -.-   Ja, ibland ...

Många minnen dyker upp hos mig så här års, konstiga minnen. För det var nämligen vid den här tiden för fyra år sedan som allting började att triggas igång. Fast det visste jag inte då. Jag förstod inte vilket helvete det som jag gett mig in på skulle...