Trött dag idag. Känt mig alldeles tömd på energi. Satt på jobbet och önskade att någon skulle ringa, kände mig så ensam, och så småningom ringde mamma. Tydligen var vi bjudna ut till faster Anki på kvällen men det hade glömts bort att informera mig om det, så jag fick ändra mina planer för kvällen lite nu.

Eller vadå för planer föresten? Det var väl bara gym som vanligt och det hann jag ju ändå, även om jag fick korta ner passet lite. Men det kändes på något sätt skönt att få slippa vara där så länge. Ja, där ser vi hur mycket jag älskar gymmet..

Eftersom det är en vanlig onsdag idag kände jag lite ångest över att bli bjuden på trerättersmiddag, speciellt då jag endast planerat att äta kycklingsallad på kvällen.. Men det är ju precis såna situationer jag måste träna på antar jag, för jag vill ju inte gå omkring och vara rädd för mat. Oavsett om det är vardag eller helg.

Vi ska ha en slags "Halv-åtta hos mig"-tävling i familjen och först ut var alltså faster Anki. Hon är duktig på matlagning och denna middag blev nog lika god som alltid. Får se om man själv lyckas lika bra sen.

Förrätt: Räkor och guacamole i.. brödskålar?

Varmrätt: Ugnsstekt lax med potatis och en riktigt god vinsås!

Efterrätt: Blåbär i kolasås med vispgrädde

Speciellt efterrätten var farligt god! Sockermonstret i mig hoppade jämfota av glädje. Hade jag varit på hetshumör hade jag nog varit tvungen att springa och leta efter något mer sött efteråt, men nu var det ingen fara som tur var. Men kolasås, åååh så j*vla gott!!!

Imorgon är det min sista dag på jobbet innan jag tar en veckas semester. På fredag bär det nämligen av till Mallorca en vecka och det blir jag, Bea och mamma som åker.

Längtar jättemycket men är samtidigt lite nervös. Inte bara för maten utan mest för hur mycket träningstvångstankar jag kommer att ha. För att åka bort en vecka utan att röra på sig går ju inte enligt de där som bor i mitt huvud.

Ser fram emot att få äta all den där goda restaurangmaten. Men är samtidigt rädd för hur mycket kompensationsångest jag kommer att få. Hur många joggingturer, promenader och situps som jag kommer tvinga mig själv att göra. Rädd för att jag inte kommer klara av att ligga på solstolen och bara ta det lugnt utan att det dåliga samvetet gnager i mig.

Men jag antar att jag för lösa det på något sätt. Kanske i förväg skriva upp ett maxschema på hur mycket jag får träna/motionera under veckan och sedan helt enkelt bestämma mig för att inte överstiga det.

Nu har klockan passerat midnatt men jag känner mig fortfarande så pass pigg att jag undrar om jag kommer kunna sova. Kanske är det p.g.a kvällens middag. Känner mig dock inte (än så länge) sådär ångestmätt utan mer mätt på ett skönt och belåtet sätt. När jag kom hem fick jag sådan otrolig lust till att röja upp i lägenheten och jag ställde mig även och lagade morgondagens lunchlåda.

Imorgon blir en lång dag med packning, tvätt av kläder som kan behövas på resan. Bäst att jag åtminstone försöker blunda ett par timmar.

Natti.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.     Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i ...

Semester är härliga tider, men också jobbiga ibland för en grubblare och stundtals perfektionist som jag. Vad ska man göra av all den lediga tid som man nu äntligen har? Hur ska man göra för att inte slösa bort dem? Borde jag inte nu passa på att gör...

Om ett par veckor, när jag förhoppningsvis sitter framför terapeuten tänker jag inte låtsas som att tvångstankarna om droppande kranar, olåsta dörrar, ej avstängda spisplattor m.m. är mitt största problem. Även om vi på telefon kom överens om att KBT...

Kärleken, kärleken.. Ibland förstår jag mig inte på honom. Vem är han? Vad är jag för honom? Ljuger han för mig eller är allt bara ett sammanträffande..? Och varför säger jag inget utan står bara tyst och låtsas som ingenting!!? -.-   Ja, ibland ...

Många minnen dyker upp hos mig så här års, konstiga minnen. För det var nämligen vid den här tiden för fyra år sedan som allting började att triggas igång. Fast det visste jag inte då. Jag förstod inte vilket helvete det som jag gett mig in på skulle...