Under de sista dagarna på Mallis skrev jag ingen dagbok, kanske för att inget speciellt hände eller för att jag inte fann någon ork/lust till det.

I alla fall så spenderades den sista tiden mest med solande, poolande, mat och ja.. Allt det vanliga. 

På torsdagen trodde jag att en katastrof hänt. Jag hade varit ute och sprungit och kommit tillbaka till hotellet då en ambulans körde förbi. Jag blir alltid lite orolig när jag ser ambulanser. Tanken på att den kan vara på väg till/med någon man känner slår mig och likaså gjorde den det nu. 

När jag gick upp och knackade på dörren till rummet öppnade mamma inte. Jag gick ner och kollade vid receptionen och det men där var hon inte heller. Klockan var nu över halv elva och det var då vi hade bestämt att vi skulle ses och äta frukost. Mamma är alltid noga med tiden.. Ambulansen jag såg förut åkte mot byns centrum, tänk om hon gått ner dit och...

Många tankar for förbi i huvudet. Jag letade både utanför och inom hotellområdet i ungefär en halvtimme innan mamma tillslut öppnade dörren till hotellrummet. Innan hon hann säga något förklarade jag utbristande hur mycket jag letat efter henne. Mamma i sin tur hade trott att det var jag som sprungit bort mig igen, så alltihop var ett missförstånd. Hon hade tydligen legat vid poolen hela tiden men gömd på något sätt, varför jag inte sett henne där. 

Lättnaden var i alla fall stor och antar att man varje gång någon "försvinner" sådär får sig en tankeställare. Att man aldrig kan ta någon för given, att man när som helst kan förlora någon. När man minst anar det.Tänker på de som försvinner och hittas olevande, alternativt inte hittas alls, på hur det måste kännas för deras anhöriga.

Men den här gången slutade i alla fall allting väl. Både mamma och jag "kom till rätta" och förhoppningsvis gör vi det även nästa gång, gången efter det osv. 

Jaja. Förutom småtjafs här och var så skulle jag sammanfatta Mallorcaresan som en bra vecka. Vädret var vackert varje dag, med klarblå himmel och strålande sol. Området var bra, det enda jobbiga var att inte så många kunde engelska. Men miljön är vacker och lite annorlunda mot vad jag sett på andra solsemesteröar. Lite "öppnare" på något sätt. 

Resan hem på fredagen gick problemfritt och pappa hämtade oss på flygplatsen. På kvällen avbröt jag för första gången på länge mitt i ett träningspass men det är en annan historia.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.     Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i ...

Semester är härliga tider, men också jobbiga ibland för en grubblare och stundtals perfektionist som jag. Vad ska man göra av all den lediga tid som man nu äntligen har? Hur ska man göra för att inte slösa bort dem? Borde jag inte nu passa på att gör...

Om ett par veckor, när jag förhoppningsvis sitter framför terapeuten tänker jag inte låtsas som att tvångstankarna om droppande kranar, olåsta dörrar, ej avstängda spisplattor m.m. är mitt största problem. Även om vi på telefon kom överens om att KBT...

Kärleken, kärleken.. Ibland förstår jag mig inte på honom. Vem är han? Vad är jag för honom? Ljuger han för mig eller är allt bara ett sammanträffande..? Och varför säger jag inget utan står bara tyst och låtsas som ingenting!!? -.-   Ja, ibland ...

Många minnen dyker upp hos mig så här års, konstiga minnen. För det var nämligen vid den här tiden för fyra år sedan som allting började att triggas igång. Fast det visste jag inte då. Jag förstod inte vilket helvete det som jag gett mig in på skulle...