Större delen av denna lördag har tillbringats i sängen. Ganska skönt men trodde aldrig jag skulle komma upp. Gick och lade mig någon gång på för- eller sena eftermiddagen och vaknade varje timme, tittade på klockan och bestämde mig för att sova en stund till. Så fortsatte det till 17-tiden någon gång då jag äntligen lyckades komma på benen.

Tänkte att jag måste försöka komma ut lite, så tog en liten promenad i skogen. Anki ringde, hämtade mig strax därefter och vi åkte till mamma och pappa och lagade tacos. Jag kände mig väldigt låg till en början. Lättiriiterad och lite ledsen på något sätt. Förstår inte varför det tagit sån tid för mig att hämta mig efter pappas olycka igår, som ju trots allt slutade väl. De andra verkar mest kunna "skratta" åt det nu, men sen vet man ju inte hur de känner inuti. 

Men så har ju veckan varit stressig redan innan också, och detta kanske på något sätt blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan ju inte hantera hur mycket stress som helst nu för tiden utan att kroppen helt enkelt säger "stopp stopp stopp, nu får vi lugna oss ett tag". 

Förr brukade jag ignorera kroppen och fortsätta att köra på som vanligt. Träna lika hårt (helst hårdare), absolut inte missa städningen och gärna få så mycket annat som möjligt avklarat dessutom. Kunde inte säga nej till mig själv, jag var som min egen slav och kände mig maktlös. 

Eller kände och kände.. Jag känner det fortfarande ibland men tycker ändå att tankarna på något sätt blivit lättare att styra. Vad hjälper det att jag storstädar i flera timmar imorgon? Varför ska jag träna mer än vad jag orkar? Varför ska jag löpa en mil, när en halvtimmes - eller kanske bara 20 minuters lugn jogging skulle kännas mycket skönare och mer avkopplande? Gynnas verkligen någon av att jag sliter ut mig? Märker ju att jag får mer vettiga saker gjorda när jag tar det lugnt, än när jag stressar på med en massa saker som egentligen känns helt onödiga.

Senare efter maten ringde Han med stort H och efter ett samtal med Honom kände jag mig mycket piggare och gladare. Tänk vad några ord från en människa kan göra med humöret ibland (både åt det ena och det andra hållet såklart).

Vädret har varit ganska kyligt och regnigt, men var ganska mysigt att sitta hos mamma och pappa på altanen med infravärme och småprata under kvällen. När jag kom hem igen tog jag en liten promenad i regnet och nu sitter jag här vid datorn och huttrar lite. Längtar efter att få krypa ner under den varma filten i sängen med en korsordstidning innan jag somnar. 

Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Honom, kanske åka iväg till min favoritskog och jogga lite försiktigt om benen bär och.. Ja, sen får vi se helt enkelt. Ska i vilket fall försöka göra söndagen så avkopplande som möjligt. 

Gäsp. Nej nu får det nog räcka för idag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.     Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i ...

Semester är härliga tider, men också jobbiga ibland för en grubblare och stundtals perfektionist som jag. Vad ska man göra av all den lediga tid som man nu äntligen har? Hur ska man göra för att inte slösa bort dem? Borde jag inte nu passa på att gör...

Om ett par veckor, när jag förhoppningsvis sitter framför terapeuten tänker jag inte låtsas som att tvångstankarna om droppande kranar, olåsta dörrar, ej avstängda spisplattor m.m. är mitt största problem. Även om vi på telefon kom överens om att KBT...

Kärleken, kärleken.. Ibland förstår jag mig inte på honom. Vem är han? Vad är jag för honom? Ljuger han för mig eller är allt bara ett sammanträffande..? Och varför säger jag inget utan står bara tyst och låtsas som ingenting!!? -.-   Ja, ibland ...

Många minnen dyker upp hos mig så här års, konstiga minnen. För det var nämligen vid den här tiden för fyra år sedan som allting började att triggas igång. Fast det visste jag inte då. Jag förstod inte vilket helvete det som jag gett mig in på skulle...