Vad är det som får mig att känna så här? Förtvivlad, irriterad, uppgiven, maktlös, äcklad av mig själv, arg och.. tjock. Som en stor påse på magen och som en vattenballong i hela kroppen.

Jag vet att det inte betyder att jag är tjock, för jag har känt så här förut både när jag varit underviktig och på min normala vikt. Det är bara som en djävulsk känsla som vill få mig att tro att jag håller på att gå upp i vikt och bli ohälsosam. Och värdelös, som om mitt värde avgjordes av min vikt. 

Hur är det jag känner som får mig att tro att jag är tjock då? Magen är svullen och trög. Den blåser upp sig och får byxorna att kännas trånga. Hela kroppen känns vätskefylld och jag blir tung och irriterad. Men som sagt, betyder det att jag är tjock?

Kroppen har ju en förmåga att samla på sig vätska ibland. Kanske för att man ätit lite mer än man brukar någon dag innan eller bara helt enkelt p.g.a hormoner. Kanske mensen ställer till det. Vad gäller magen så har jag problem med den från och till. Stress, sömnbrist och viss typ av mat förstoppar den = jag känner mig "tung".

Jag har inte levt på skräpmat de senaste dagarna, utan generellt vanlig husmanskost. Inte perfekt kanske men absolut inte dålig mat. Jag är en stressad kvinna och kroppen beter sig så här ibland. Det beror inte på smöret på mackan. Lyft fokus från kroppen och låt den lösa det av sig själv så får jag snart ro i själen igen.

Och om jag nu är tjock, är det verkligen en sån big deal?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.     Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i ...

Semester är härliga tider, men också jobbiga ibland för en grubblare och stundtals perfektionist som jag. Vad ska man göra av all den lediga tid som man nu äntligen har? Hur ska man göra för att inte slösa bort dem? Borde jag inte nu passa på att gör...

Om ett par veckor, när jag förhoppningsvis sitter framför terapeuten tänker jag inte låtsas som att tvångstankarna om droppande kranar, olåsta dörrar, ej avstängda spisplattor m.m. är mitt största problem. Även om vi på telefon kom överens om att KBT...

Kärleken, kärleken.. Ibland förstår jag mig inte på honom. Vem är han? Vad är jag för honom? Ljuger han för mig eller är allt bara ett sammanträffande..? Och varför säger jag inget utan står bara tyst och låtsas som ingenting!!? -.-   Ja, ibland ...

Många minnen dyker upp hos mig så här års, konstiga minnen. För det var nämligen vid den här tiden för fyra år sedan som allting började att triggas igång. Fast det visste jag inte då. Jag förstod inte vilket helvete det som jag gett mig in på skulle...