Har gått iväg till biblan en stund nu på min lunchrast för att skriva av mig lite. Känner mig ganska stressad och att jag behöver en stunds avkoppling där jag kan låta orden rinna ur mig.

Prioritering, prioritering, prioritering... Allt ska hinnas med och jag borde inte gnälla eftersom jag inte har barn/familj att ta hänsyn till, men tar mig friheten och gör det ändå.

Hur jag än prioriterar blir någon besviken. Hade tänkt åka och springa Vår-ruset i Stockholm ikväll men funderar på att hoppa det då jag inte träffat Nicke på länge. Åker jag sviker jag honom och åker jag inte sviker jag alla jag sagt till att jag ska springa och kanske även mig själv.

Kommer fortsätta att spela i en annan teatergrupp redan här framöver i annan stad = mycket resande hit och dit. Samtidigt som jag får hålla på med något som jag länge drömt om.

Och så träningen. Många tror att jag fortfarande håller på med den p.g.a ÄS, medan jag själv vet att jag mår bra av det i en lagom dos. Men det litar inte alla på, samtidigt som det finns andra som skulle bli besvikna om jag la av. 

23 år gammal. Läkaren frågade igår om jag planerade att bli gravid snart. Gulp, kanske borde jag det. Nästan dagligen hör man ju om jämnåriga gamla bekanta som börjat bilda familj och stadga sig. 

Och det lockar, men tvekar på att jag skulle vara redo. Har ju knappt känt min pojkvän ett halvår ens, fortfarande osäker på vad jag vill med livet osv. Vill jag bo kvar i den här stan eller kanske flytta söderut mot Småland igen? Eller kanske till någon kust? Vad ska jag jobba med som kan kännas meningsfullt?

Åh, frågorna är många. Nu måste jag rusa tillbaka till jobbet och slänga i mig mat, men lite stress fick jag spotta ur mig i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Försöker att leva dag för dag. Bara för att jag lyckades igår, behöver jag inte förvänta mig samma sak idag. Imorgon finns ju också och om inte det, så dagen där på.     Vad jag än gör, blir det kanske fel i en ände. Men i så fall också rätt i ...

Semester är härliga tider, men också jobbiga ibland för en grubblare och stundtals perfektionist som jag. Vad ska man göra av all den lediga tid som man nu äntligen har? Hur ska man göra för att inte slösa bort dem? Borde jag inte nu passa på att gör...

Om ett par veckor, när jag förhoppningsvis sitter framför terapeuten tänker jag inte låtsas som att tvångstankarna om droppande kranar, olåsta dörrar, ej avstängda spisplattor m.m. är mitt största problem. Även om vi på telefon kom överens om att KBT...

Kärleken, kärleken.. Ibland förstår jag mig inte på honom. Vem är han? Vad är jag för honom? Ljuger han för mig eller är allt bara ett sammanträffande..? Och varför säger jag inget utan står bara tyst och låtsas som ingenting!!? -.-   Ja, ibland ...

Många minnen dyker upp hos mig så här års, konstiga minnen. För det var nämligen vid den här tiden för fyra år sedan som allting började att triggas igång. Fast det visste jag inte då. Jag förstod inte vilket helvete det som jag gett mig in på skulle...